.

Jag skriver bara angstinlägg just nu känns det som, men jag är ju bara trött på allt. Jag är trött på att folk tror att dom förstår mej, när dom egentligen inte vet någonting. Hatar när folk klagar på att jag är högljudd, att jag är irriterande. Det kanske inte märks på mej, men jag tar så jävla lätt åt mej om allt. Jag försöker att inte göra det, men det går inte. Jag har uruselt självförtroende. Jag är innerst inne en perfektionist. Om något inte går som jag vill, blir jag så jävla besviken på mej själv. Utåt visar jag det inte, försöker låtsas att jag bara ignoerar det, men jag blir så ledsen, hatarhatar att jag inte lyckats ännu en gång. Överoroar mej för allt, litar inte på mina egna känslor och känner att alla hatar mej. Ett ord, en sned blick, kan få mej att bara vilja lägga mig ner och gråta. Jag kan inte hantera kritik, inte ens vänligt menad. Förväntar mig alltid att vara bäst på allt, vilket är omöjligt. Jag är inte bäst på någonting. Vissa människor skulle ibland bara kunna hålla käften. Jag har mer än en sida. Nu vet ni lite mer om den sidan av mej som inte är galen och glad.