det största projektet i mitt liv

Ni ville ha dethär, så nu får ni det. Jag räknar med någon sorts feedback också, tack :D

Allt började med att jag i augusti/september 2010 skulle till skolhälsovårdaren. Då hade jag inte vägt mej sedan jag senast var där, för 2 år sedan ungefär. Sen kom jag dit och vägde mej. Det visade sig att jag hade gått upp 10 kg sen jag senast var där, och att jag inte hade vuxit en millimeter. Just den dagen tänkte jag väl inte på det desto mer, var väl lite irriterad kanske. Men nästa dag började jag på allvar fundera. Det var ju sjukt! Jag kollade vad mitt BMI var, och det var 30,1. 25-30 är övervikt, 30-40 fetma. Jag var alltså just på linjen mellan överviktig och fet (eller att jag led av fetma, hur ni nu vill). Skriver inte ut min vikt då här, ni kan ju typ räkna ut det själva om ni vill det. Jag fick smått panik och insåg att jag måste göra något, NU.

Det första jag gjorde var att liksom tänka över min diet. Insåg att jag åt ganska mycket skit. Åt verkligen precis vad jag ville, när jag ville det(vilket var för ofta). Så jag bestämde mig för att helt enkelt börja äta lite mindre portioner, och inte äta glass/godis/chips/osv på en tid. Då var jag så jävla motiverad att det inte ens var särskilt svårt. Första veckan kanske, men man vänjer sig ganska snabbt. Försökte att göra hälsosammare alternativ bara. Här räknade jag inte kalorier ännu, så vet inte vad jag åt i siffror. Men det var ingen "diet" direkt. På dethär sättet gick jag ner 4-5 kg på en månad.

Efter det satte jag igång på allvar. Nu var jag helt enkelt överlycklig över mina framsteg, men ville få ännu mera resultat! Det var typ här jag började springa. Jag började med 10 minuters turer, som gjorde mig döööd. Jag hade ingen kunto, och jag måste pressa mej själv så in i helvete för att klara av det där :D Nå efter att jag hade börjat klara 10 min utan problem alls, så ökade jag sträckan till 20 minuter, sedan till 30. Dethär höll jag på med fram till december ungefär, när jag började falla imkull så fort jag tog ett steg pga isen. Just före jag slutade orkade jag springa 40 minuter utan att stanna, och det här är kanske den bästa konditionen jag någonsin har haft :D Jag sprang typ 4-5 ggr i veckan. Egentligen alla dagar som jag inte red. Har inte riktigt inspirationen att springa mera, även om det är ganska skönt men... Min kunto suger igen nu! Nåjo sak samma, det här hjälpte på många sätt, jag mådde bättre och orkade mycket mer. Jag åt på ungefär samma sätt som tidigare, kanske lite mindre nog. Här började jag upptäcka miraklet att räkna kalorier, men jag var inte så bra på det. Dethär allt gjorde att jag vid julen vägde 11,5  kg mindre än när jag började.


Vid julen var jag ganska nöjd med min vikt. Tyckte att det räckte så. Men så plötsligt fick jag för mig att jag skulle ta mig ner 5 kg till. Så nu började kaloriräknandet på allvar! Jag hade stenkoll på allt jag stoppade i min kropp, fast det har jag nog ännu också. Brydde mig skit i fettprocenter och grejer, åt vad jag ville bara det höll sig innanför min dagliga kalorimängd. T.ex. om jag åt en glass var det något annat jag måste lämna bort istället. Jag skrev varje dag upp allt jag ätit, vad jag förbrännt på ett ungefär och vad dagens total blev. Eftersom jag också räknade med vad kroppen automatiskt förbränner i vila hamnade jag alltid på minus, om det inte hade varit kalas eller något liknande. Man kan räkna ut sin egen kropps naturliga förbränning på många olika internetsidor, det har att göra med ålder, vikt längd och liknande. Där kan man också räkna ut hur mycket man ungefär förbränner när man sportar och rör på sig. Dom här sidorna blev heliga för mig :D Här var jag ganska sträng med mig själv faktiskt. Gick inte ner så fort längre, och det irriterade mig, och då blev jag strängare. Åt gjorde jag ju nog, men jag var tarkka med kalorierna. Jag hade enorm ångest om jag åt en godispåse eller liknande.

När jag lyckats ta mej ner ytterligare 4 kg, då orkade jag inte mer. Som jag sa åt mamma "jag vill bara ÄTA". Så jag började äta mer, och åt ungefär 2000 kcal per dag. Det här var i kanske maj/april/mars, är inte säker. Då åt jag normalt och tänkte inte så supermycket på att gå ner, jag var ganska nöjd just då. Höll koll på vad jag åt, men åt ändå vad jag ville, och fick inte panik om jag åt lite mycket.

Men sen här i somras fick jag en knäpp igen, och jag ville gå ner 6 kg till. Av dom 6 kg har jag gått ner 4,5. Det har varit ganska svårt, men det har gått. Om ni vill veta kaloriantal så är det detdär perus 1200 per dag. Det är det som rekommenderas när man bantar. Ibland lite mindre, ibland lite mer. Det blir lite jobbigt i längden nog. Jag har haft såna som jag kallar "Ätadagar" där jag äter vad fan jag vill. Såna tog man då man bara var sjukligt sugen på nåt :D Sammanlagt har jag gått ner 20 kg nu. At the moment bantar jag inte aktivt.

Kaloriräknande är det bästa sättet att gå ner i vikt enligt mig. I början är det jobbigt och svårt före man lär sig uppskatta och så, men efter ett tag blir det automatiskt. Det är ju inte sådär jättetarkka heller, brukar avrunda ganska ordentligt ofta. Jag rekommenderar också att länkka, men det blir leimt i längden :D Bästa sättet att gå ner är faktiskt att gå ner 1 kg i mån, då håller man det lättast.

NU ÄR DET SÅHÄR att jag måste poängtera att jag inte tycker att någon ska behöva gå ner i vikt! Alla ska uppskatta sig själva som dom är, även om jag inte gör det och inte alltid gjort det med mig själv. Man ska få äta det man vill och inte hela tiden behöva stressa. Det kanske låter som om det varit lätt att gå ner, men det har det fan inte! Man måste vara jävligt motiverad för att klara av det, så anser jag. Man måste ha bra självkontroll. Målet när man går ner SKA vara att må bättre med sig själv, inte för att man vill se ut som en modell. Jag mår 143535 ggr bättre med mej själv nu, och är jätteglad att jag har gjort det jag gjort, men man ska göra det för sin egen skull.

Dethär blev jävligt långt men för att sammanfatta:

Gör det för dig själv, räkna kalorier, gör det för att må bättre inte för att "bli snygg", bli inte för inne i det, skaffa inte anorexi, var motiverad!