Så förvirrad

Hatar inte ni också när det känns som om en atombomb skulle ha sprängts inne i huvudet? Allt är på fel ställen, fel tankar kommer upp till ytan och vill inte gå tillbaka där man gömt dem. Vet int vilket beslut som är rätt, vad jag egentligen vill och vad jag egentligen måste göra. Hatar när man från en dag till en annan kan ändra så mycket. Vet inte vad man ska tro. Igen, vissa människor skulle kunna gå och gömma sig nånstans långt bort, ingen skulle sakna dom i alla fall.


Jag är överstimulerad i skolan, och börjar övertänka allt. Ge mej lov igen, tack? Hej angstinlägg igen